torsdag 10 juni 2010

ilsket igen

I dag blir det tre inlägg! Först ett ilsket! Det handlar om samma ilska som sist. Jag har nämligen nu fått svar. Detta får jag som svar: Jag försöker få ihop det så gott jag kan, detta är den enda veckan jag kan... Sen skriver han att han ska ha barnen i Kumla så jag kan hämta dem själv om jag vill det. Och uppepå allt skriver han att han tycker barnen är så pass stora att de kan ta bussen själv nu så han slipper åka och hämta dem i Glanshammar. Kan ju bara föreställa mig hur tongångarna har gått där borta nu dessa dagar. :-( Till saken hör att han skulle ha dem denna vecka även förra året och då flyttade jag på kalasandet med min släkt för att han skulle få sin vilja igenom och det vet han. Men i år fyller Tilda år på en lördag och det är så sällan de kan bli firade av sina släktingar på den rätta dagen eftersom de bor så långt bort så detta år sa jag ifrån att det inte gick. Jag tycker det är sorligt och trångsynt att jag och hans barn ska inrätta oss efter att han är så upptagen HELA sommaren att denna vecka var den enda veckan han kan. Medan han inte alls kan repektera att vi har 2 helger inbokade som är upptagna. Och det där med bussåkandet har han ju förstört själv. Han skulle möta upp Amanda i stan en gång då på den tiden då han inte klarade av att se mitt hus äns så vi var tvugna att ha neutrala mötesplatser för överlämningen. Då skulle Amanda den här gången åka buss, men pappa stog inte där som han skulle och Amanda, liten, ensam och osäker åkte med bussen ända till garaget! Därifrån fick hon hjälp att ringa till mig, hysteriskt gråtande. Hon litar INTE på att han möter upp henne som han ska. Hon vägrade tex att åka tåg till honom i julas när de skulle få fira jul med farmor bara för den sakens skull, men nu pratar hon om att ta tåget själv till farmor. Jag känner mig också fruktansvärt osäker när jag inte ser rent fysiskt att han hämtar upp dem eftersom det inte går att lita på att han kommer komma. Wille sätter jag inte på en buss själv. Han skulle gå vilse mellan stolarna. :-) Men i sällskap med Amanda skulle det kunna gå bra, men det är inte säkert att Amanda går med på det.
Tycker att det är så tråkigt att bara för att jag inte bara säger ja så måste det bli tjafs. Jag har sagt ja nu varje gång i ett helt år oavsätt vad vi haft inplanerat. Förra hösten hade han ganska mycket umgänge ett tag kanske en gång i månaden i alla fall. Men sen har han inte träffat dem nått mer förrän på Kumla marken i slutet av våren. Ingenting i jul.
Nåja det är egentligen inte ens värt att skriva om för det är så löjligt alltsammans. Tror nog inte ens att Amanda tänker åka till honom när hon får veta att de bara ska vara i Kumla. Hon hade ju önskat att få åka till Liseberg eller farmor. Men det visar sig. Hon kommer till mig sen och spyr ur sig sin galla över sin pappa när han pratat med henne. Jag säger inget för det hinner ändra sig 1000 gånger tills det är dags, om han ens dyker upp.

3 kommentarer:

Jenny sa...

bitterfitta??

Marika sa...

ja akta dig. ;-)

Nallebr.. sa...

ush va tråkigt det låter..