tisdag 1 januari 2013

Gott Nytt år!

Så var det nytt år. 2013. En sammanfattning om 2012 kommer här:

2012 präglas tyvärr av mycket smärta och sjukdom. 2012 var året då jag nästan dog. Känns så knäppt att skriva det, men så var det ju. Det var ruggigt nära. :S
Den största positiva händelsen var såklart att Milly kom till oss. Detta underbara glada barn. Jag som oroade mig så mycket att jag inte skulle kunna ta till mig henne, det hade jag inte behövt. :) Hon hoppade in i mitt hjärta lika snabbt som alla de andra barnen. <3 p="p">
En annan stor händelse var att Tilda lärde sig att cykla. Efter mycket tragglande och frustration från hennes sida släppte det plötsligt och hon cyklade. I år ska hon bara lära sig små detaljer som att anpassa hastigheten efter omgivningen och bromsa och sånt småtjaffs. ;)

Lova har blivit storasyster och kommit in i trotsålderrn. En MYCKET bestämd liten dam som inte drar sig för alla dess fula knep för att få det hon vill ha. ;) Att bli storasyster var jobbigt. Konkurrensen om mamma är påtaglig och mycket jobbig.

Även Amanda har gått ett steg till. In i tonåren med full kraft. Så för första gången har vi bråkat. För första gången har hon haft utegångsförbud, även om det bara var för en kväll. Den alltid så skötsamma och målmedvetna har gått in på svajjiga vägar. Börjar göra sig fri från oss vuxna och testar sin egen väg.

Med William har vi bara gått från klarhet till klarhet. Fått bekräftat att beslutet att han skulle börja på fotbollsträning i våras var rätt beslut. Han har nu valt att fortsätta träna självmant. Han har förstått att vi finns här för att hjälpa honom och han börjat ta kontroll över sina infall. Och framförallt ta hjälp för att få kontroll över sina infall. Han kämpar på jätte bra i skolan. Och har överlag förvandlats till en harmonisk kille.

Millys utveckling har förståss varit den snabbaste. Från nyfödd litet kolli till en busig, glad snart 6 månaders bebis. Upptäckarlusten lyser i hennes ansikte och om hon bara var lite mer fysiskt utvecklad så skulle hon röja järnet. Ser fram emot hennes kommande halvår med viss fasa om hon ska fortsätta med den här stilen. ;)

Själv har jag lärt mig att uppskatta livet på en helt annan nivå. Samtidigt har erfarenheterna en  baksida. Vetskapen att aldrig mer få ha en bebis gör mig ledsen. Även om jag inte vill ha fler barn gör det definitiva i att inte ha någon livmoder att jag hellst vill stanna tiden. Det går för fort!! Min bebis växer ifrån mig!
Så lite bitter över min kropps ofullkomlighet och ångestfylld över tidens gång börjar jag detta nya år med förhoppning om hälsa, lugn och ro och harmoniska barn.

GOTT NYTT ÅR!! <3 p="p">