Helgen

I helgen har vi bara haft kvalitets tid! Vi har pimplat med barnen på lördagen och på söndagen ismetade vi och pimplade då också med barnen. Det var så skönt att vara utomhus och solen sken på oss med jämna mellanrum. Jag har riktig solbrist nu känner jag.
En helt underbar helg utan måsten. Det var så skönt. :-) Isen är jätte tjock och på sina ställen helt blank under det lilla snötäcket. Så om jag har tur kanske jag kan få hem skridskorna till barnen och snöbladet på fyrhjulingen så går det att ploga upp en bana att åka skridskor på till nästa helg. Det skulle vara kul att låta Tilda prova att åka skridskor. Jag är också sugen på att åka lite. Det var länge sedan sist. :-)

Lova 1 år!

I måndags blev en liten solstråle 1 år!

 Jag försökte fånga henne på bild, men det är inte så lätt. :-)

 Hon fick en "fusk" födelsedag. Liten som hon är ser hon inte alls nöjet i att bli sjungen för på morgonen. Då är det akut vällingbrist i magen. Så vi hoppade över morgonsången.

 Och sen var jag tvungen att åka till kontoret och göra lönen så det blev en ganska tråkig dag för henne.

 Men sen efter kvällsmaten så fick hon ett paket som Tilda och William slagit in. Då sjöng vi för henne och hon såg så nöjd ut när vi sjöng. :-)

 Det är inte så lätt att öppna paket men med lite hjälp så gick det.

 Hon blev mycket nöjd över sitt pussel. Använde det som trumma under resten av måltiden. :-D

Lova säger nu mamma väldigt aktivt. Hela tiden skulle man kunna säga. Hon säger även pappa. Men inte alls lika ofta. :-)

Hon härmar Ragnar när han jamar. Och älskar att gosa med honom. Kärleken är inte riktigt besvarad.

En ny favoritsysselsättning är att vara ute i snön och gräva med spade. Hon blir så arg när jag lyfter in henne. Kastar sig åt sidan och vrålar av ilska.

Hon går fortfarande inte själv. Nått steg har hon tagit för att ta sig till närmsta stol eller nått men inget mer. Men mer vill hon inte. Hon blir såklart överlycklig om hon får tag i ett finger och då går hon så glatt, men hon övar inte aktivt på själva gåendet. Mer än att hon ställer sig upp så fort hon kan och går efter saker.

Hon härmar allt hon ser. Hostar jag så hostar hon. Klappar jag händerna gör hon lika. Osv.

Hon älskar musik och ställer sig upp för att dansa med. Gärna rytmiska sånger. Hon ser så rolig ut när hon niger och putar med rumpan när hon dansar. :-D

En gullig sak som hände här om dagen var att hon ville upp i sin säng så jag lyfte upp henne där. Så sa jag godnatt till henne. Då böjer hon sig fram för att ge mig en puss. Så leker vi så en stund innan hon tar sina gosedjur och leker med. Så hon har börjat litegrann med lekar.

Tilda och hon brukar göra koja i Lovas säng också. Då är hon så nöjd när hon får vara med och leka. :-)

tävling

http://lilofant.blogspot.com/2011/01/januari-tavling.html

Är lite ute i sista sekunden, men vill vara med och tävla ändå.

Kalas!

I dag har vi haft kalas för vår älskade lilla Lova som fyller 1 år på måndag. Tyvärr kunde mamma/mormor inte komma då hon blev sjuk. :-( Men syster/moster med sällskap kom iaf och det var trevligt. Vi åt kallskuret med couscoussallad. Enkelt och gott. Sen mumsade vi på bullarna och cupcakes som Tilda och jag gjorde i går. Och såklart hallongrottorna. Och tårtan. Jag gjorde sugar paste i år för att den skulle bli sådär fint kristall vit. Lite rosa rosor och vita prästkragar som dekoration. Gott smakade den också. :-)

Söta Tilda med ny blus. Det är moster Anna som knäppt de fina korten.

 Den blivande 1 åringen fick en helt egen jätte bulle att mumsa på.

Som vi övat på att blåsa. Och hon kan det också. Men tprtan var för spännande så det blev jag som råkade blåsa ut ljuset i alla fall

 Och egen tårta förståss.

en teori

Jag funderar på en sak...
Är det så att de barn man får är utvalda för att man ska lära sig nått. Är det en mening med att just jag fått just dessa barn.

Jag tänker främst på mina två yngsta barn. Det är nästan så att jag drar mig för att ge mig ut bland folk med dem. De syns! Och hörs! Vilket gör att jag också syns och hörs.
En sån enkel sak som att få i oss en korv vid Maxi. Då sitter Tilda och pratar och pratar. Filosoferar om diverse möjliga och omöjliga saker.
-"Mamma kan du skicka upp mig till solen. För på solen är det varmt. Men vi vill väl inte ha nån raket, eller hur? Vi har ju en bil, den är ju bra, för den åker ju lagom fort." Osv. Så fortsätter det i all oändlighet och alla som sitter inom hörbart område kan inte låta bli att titta och le. Ibland känner de då sig manade att de måste inleda en konversation med detta pratglada barn. Vilket då leder till att vi får stå och prata med en vilt främmande människa om allt och inget i flera minuter innan vi kan gå vidare.

Sen har vi Lova. Lova skräder inte när det gäller att ta kontakt. Hon börjar med att titta på en människa. Och titta. Och titta. Och sen när offret känner sig sådär lagom uttittad och besvärad och tittar tillbaka. Då fyrar hon av ett leende. Får hon då svar från offret så går hon vidare till nästa rond. Nämligen flirtandet. Då är det inte många som kan motstå utan måste komma fram och prata med mig om mitt flirtiga barn. De känner sig så utvalda och speciella. Vad de inte vet är att hon nästa stund byter offer och börjar om proceduren. Det kan bli ganska tröttsamt efter ett tag.

Och detta är den positiva delen. Värre är när Tilda beter sig som en bortskämd skitunge och gallskriker och kastar sig på golvet, river ner saker varthän hon än är. Och varenda människa inom en kilometers omkrets vänder sig om och tittar på detta förtappade barn. Åh, då vill jag sjunka genom jorden. Och hon är helt omöjlig att få reson på också. Skriker och domderar så det står härligan till. Och försöker någon vänlig själ lägga sig i för att hjälpa till så får den sig en välförtjänt avhyvling den med. Hon gör då inte skillnad på folk och folk... Å andra sidan är det inte så många som vill prata med mig då. De mera tänker om mig. Och jag vill förklara. "Men alltså! Jag gör mitt bästa! Hon bara är sån här. Det hjälper inte hur mycket jag hotar eller försöker så fortsätter hon ändå. Men det har blivit bättre." Osv.

Jag vill inte ge mig ut bland folk längre. Jag vill bara kunna handla, eller vad jag nu ska göra, med mina barn och gå någotsånär obemärkt förbi. Jag vill inte diskutera mina barn med var och varannan vi möter på. Jag gillar inte att synas och vara i centrum.

Men förmodligen är det det jag ska lära mig av dessa små underbara ligister, så det är väl bara att bita ihop och göra läxan.

julgransplundring

 Idag släpade jag med mig klanen på julgransplundring i bygdegården. Det var kul tyckte jag. Tildas bästis Olivia var där och de dansade med varandra. Ringdansen gick väl sådär. Alldeles för mycket folk för det utrymmet. Men både Tilda och Lova dansade, och tyckte det var kul. Amanda och William dansade på tvång. :-) Lova tjöt av glädje när vi skuttade runt där. :-) Hon är en riktigt dansprinsessa den tjejen. Och jag tyckte också att det var kul. De två timmarna som det höll på var slut i ett nafs.

På kvällen såg vi film som vi hyrt. Den tredje filmen i twilight serien. Den var bra. Nu vill jag bara se resten. :-)

sack n' seat

I dag knåpade jag ihop en sack n' seat till Lova. Var så inne i skapandet så vi fick stressa massor för att hinna i tid till fotbollsträningen. :-) Jag hade en bit IKEA tyg kvar sen jag sydde Amandas gardiner till gästbon så det tog jag. Mönstret gjorde jag själv efter att ha sett en sack n' seat på internet. Jag tog ett gammalt lakan som jag laggt i slänglådan och klippte till en prototyp först innan jag sydde i det riktiga tyget.  Den blev riktigt bra. Eftersom jag inte hann färdigt med den innan vi skulle åka så fick hunden stå modell när jag blev klar med den i kväll. Lova sover ju nu. :-) Men jag tror att den kommer fungera bra som extra stol när vi är ute och far.                  

                                         

Så här ser den ut ihopvikt. Tar inte särskillt mycket plats alls.

Appropå fotbollsträningen också. Tilda utmärker sig som vanligt. Hon hade bestämt sig för att hon skulle träna på att rocka rockring så hon skulle minsann inte göra det som de andra gjorde. Från början satt hon på dynorna och tittade på. Men sen kom hon sakta men säkert närmare de andra. Då hade hon sorterat ett gäng med rockringar först och lyckats få tag på en röd boll. Med dessa fynd i famnen satte hon sig i gruppen och var med en liten stund. Sen for hon iväg på sitt igen. Hon är en betraktare min dotter. Måste spana in först. Och väldigt medveten just nu om vad hon kan och inte kan. Och kan hon inte så gör hon det inte heller. Blir hon pressad så blir hon arg. Har svar på tal. Men de var jätte duktiga på fotbollsträningen så de lät henne vara. Bara bjöd in henne men accepterade när hon sa nej.

Hon börjar bli stor igen. Det märks på alla "Varför" frågor som jag får svara på. Och att alla ljud runt henne är farliga igen. Det är läskigt att vara i badrummet, eller hennes rum, eller var det nu kan vara. Hon söker bekräftelse hela tiden genom att säga "Jag älskar dig mamma." en miljon gånger om dagen. Kisseriet går ju galant nu. Inte många olyckor alls nu och hon säger själv till när hon behöver kissa. Jag tror att när den här utvecklingsfasen är över så kommer hon vara torr på natten också.

gräsänka

Så var man gräsänka över helgen då... Mannen har åkt till Tyskland för att gå på golvmässa.

Tilda ska få gå på fotbollsträning i dag för första gången. Få se vad hon tycker om det då. Efter det hämtar jag upp Amanda från stallet och vi kommer hem till Wille som förberett maten. :-) Vi ska äta tacos nu när mannen inte är hemma, så Wille har fått i uppgift att skära grönsakerna tills vi kommer hem. Steka köttfärsen får han göra när jag är hemma och kan hjälpa till.
De är duktiga både Amanda och William på att vilja hjälpa till i köket. I alla fall när det gäller att laga maten. Plocka undan är de väl inte så förtjusta i. :-)
Häromdagen gjorde Amanda råstekt potatis och kyckling i ugn till oss. Det vart jätte smaskigt! Hon behöver ju fortfarande stöd i hur länge det ska vara i ugnen och vilka grader och sådär, men vad sjutton det är ju jag också osäker på eftersom jag aldrig får laga mat längre. Det är ju mannens område. :-)

Idag fick jag äntligen upp Tildas hylla i rummet. Det blev riktigt bra. Så nu kan hon äntligen få ta hem lite av sina leksaker som hon saknar.

länkar till cupcakes

http://www.heavenlycupcake.se/2010/10/citron-och-chokladcupcakes.html
http://www.heavenlycupcake.se/2009/03/blueberry-cupcakes.html

Det finns fler mumsiga i bloggen som jag gärna provar nån gång. Mocca cupcake är jag väldigt sugen på att göra. Den ska vi nog göra till helgen när vi är pappa fria här hemma. :-)

Någon variant med jordgubbar vill jag göra sen när det finns sånna att få tag på, eller varför inte med smultron. Mums!

virkade alster

Fick ett uppdrag av min käre sambo. En grytlapp som täcker över kastrull locket när han häller av vattnet. Det blev den här retroinspirerande grytlappen. Jag virkade den på frihand.

I går virkade jag en prinsesskrona åt min prinsessa. Jag hittade ett mönster på internet. http://mimejd.bloggplatsen.se/2010/02/28/2603479-virkad-prinsesskrona-eller-brudkrona-monster/

Det blev det här gröna restgarnet som hade silver trådar i sig. Men när jag stärkt kronan i sockervatten så försvann de glittriga trådarna. Lite tråkigt men prinsessan blev nöjd ändå. Skulle vilja göra en i riktig glitter tråd också. Då skulle hon bli riktigt nöjd. Men jag vet ju hur jag är. Har jag gjort en sak vill jag inte göra en till. Det finns ju så mycket annat jag vill virka som jag inte provat på än.

 Här är den nöjda prinsessan i sin nya krona. Nöjd fast hon sagt att hon INTE ville ha en virkad krona utan en med pärlor. Tänker mig att man kan utveckla ideen och faktiskt virka med pärlor på kronans spetsar.

Sen blev det en kaka också. En syltkaka har jag gjort i dag. Den var ganska tråkig att göra. Och lite svår att få bra med gropen. Det mönstret hittade jag här .

godsaker

Måste bara visa en bild på sockertoppen som i ett obevakat ögonblick dök ner i godisskålen. Två av de största godisarna högg hon och höll krampaktigt fast medan hon smakade på först den ena sen den andra. Smaskade ljudligt och var mycket nöjd med sitt fynd.

Inte fullt så nöjd blev hon när mamma knäppt färdigt kort och tog bort skatten för henne.

Till nyårsafton gjode jag och Tilda cupcakes. Det var himla roligt och genast väcktes ett ha begär. Måste såklart ha en sån där kaksprits som jag såg att proffsen hade för att göra snygga frosting kreationer. Och även en muffinsplåt så att kakan håller formen ordentligt. Flera roliga kakformar från Lagerhouse ville jag också ha. Men jag vet ju hur det blir. Det är ett nyhetens behag och sen ligger grejerna sen.

Vi äter ju inte ens upp kakorna sen. De är ju svåra att frysa med frostingen. Barnen vill jag inte att de ska äta godsaker hur mycket som hellst. Även om de med glädje hade ätit upp allihopa. Själv vill jag inte äta för mycket heller. Och Calle är inte så värst förtjust i sånna här fina kreationer. Men de är himla fina att göra, och roliga att göra. Så nog ska jag prova på fler recept än dessa två som jag gjorde till nyår. OCh jag ska också nöja mig med att göra en i taget så finns det en chans att hinna äta upp dem innan de blir gamla.

De blåa cupcakes är blåbärs cupcakes med blåbärsfrosting

De andra är citron cupcakes med chokladfrosting. De blev inte alls så jätte goda. Jag tror att receptet hade för lite bakpulver för det skillde sig mycket mot andra recept jag hittade. Så de blev lite torra i kakan. Och frostingen blev väldigt skarp i kakaosmaken. Men Amanda och William gillade dem.

Och de blev väldigt vackra.

Recepten hittade jag på en blogg om cupcakes. :-)

farmor

Nu är det förändringar igen. Jullov blir till vardag igen. Och som vanligt när det blir förändringar så kan jag inte sova. Även den minsta förändring gör att jag inte kan sova. Jag vet inte varför det är så.

Nu ligger jag och funderar över farmor. Jag gör det ibland. Det är nu över 5 månader sen jag hörde av henne sist. Det var den 27 juli, på Calles födelsedag, då hon ringde och var ledsen över en situation som hänt.
Jag försökte få henne att ändra perspektiv på saken då hon uppenbarligen var ledsen över det här. Jag har själv många gånger varit ledsen över en situation och när jag sen fått ett annat perspektiv på det så har det kännts lättare. Jag har kunnat se det ur en annan synvinkel och då har jag också kunnat släppa ledsenheten. Men jag ville inte ställa mig på någons sida eftersom jag bara hört den ena versionen. I alla fall så uppskattades inte mitt försök att hon skulle tänka på ett annat sätt för att inte vara så ledsen. Diskussionen leddes till att handla om rätten till egna åsikter. Där kunde jag inte hålla med längre. Jag anser nämligen att ALLA har samma rätt till egna åsikter. Oavsätt ålder, kön, ras, you name it! Det kallas demokrati och är vad Sverige är byggt av. Där gick tyvärr våra åsikter itu. Där gick också jag och farmor itu. Samtalet bröts och sen dess har jag inte fått tala med henne.

Ibland är jag jätte arg! Riktigt jätte arg! Jag kokar! Det är främst när jag tänker på mina barn som också drabbas av det här. Tilda fick ingen grattishälsning när hon fyllde 4 år. Inget barn fick någon julklapp. Inte ens ett julkort fick vi. SÅ illa tycker hon alltså om mig nu! Räknar inte med att barnen som nu fyller här de närmsta veckorna kommer få någon grattishälsning heller. När jag tänker på det blir jag arg. Barnen har ju för bövelen inte gjort nått! DE behöver väl inte straffas! Straffa MIG om det känns bättre. Det var ju ändå jag som gav mig in i diskussionen och hade en egen åsikt.
Men jag blir också arg för min skull. Ingen ska faktiskt behöva ta sån här behandling för att man inte tycker lika som den andra. Speciellt inte som det inte ens är utrett, utan bara avslutat i affekt och sen tystnad. Det känns liksom ouppklarat.
Jag blir straffad genom att bli osynlig, min existens har upphört. Hela min familjs existens har upphört. Det är ett grymt straff. Över 5 månaders grymt straff. Och straffet blir bara värre och värre för varje vecka som går. Hur många månader/år är straffet för att ha en egen åsikt? När blir man benådad? Var går min gräns för när jag inte kommer klara av att förlåta det redan nu extremt överdrivna straffet? När saken går över från att handla om samtalet till att handla om straffet i sig. För mig är samtalet i sig ingen stor sak. Jag kan acceptera att hon tycker som hon tycker. Jag har däremot ganska svårt att acceptera att det skulle vara ett rimligt straff att säga upp kontakten. Jag har svårt att se att saken skulle behöva leda till upphörd existens över huvud taget. Ok, man tycker olika. Ok, man blir arg. Ok, ilskan går över. Ok, man pratar om saken. Kanske blir arg igen. Ok, man accepterar den andres åsikter. Går vidare. Saken ur världen på max ett par veckor.

Ibland blir jag ledsen. Ledsen för att jag inte har någon rätt till en egen åsikt. Ledsen för att inte duga för den jag är. Att jag är så obetydlig att det bara är att slänga på luren och sen glömma bort mig. Klippa banden totalt. Ledsen för barnens skull som förlorar en generation. Det är klart att jag överlever utan farmor. Mitt liv hänger inte på hennes existens. Vi träffas inte ens särskillt ofta. Men hon är ändå min farmor, en länk till det förflutna. Min barndom.

Och farfar. Kommer jag aldrig mer få träffa honom heller? Han är ju jätte gammal.
Men det kanske är det här som kallas att bli vuxen? Att sakta men säkert fråntas de äldre generationerna. På naturliga och onaturliga sätt. Att stå ensam. Att inte ha några äldre över sig som har en annan erfarenhet.

Ibland är jag förvirrad. Ska det vara så här? Vad gör jag OM hon skulle få för sig att ringa plötsligt en dag? Vad säger jag? Förlåter jag då? Blir jag arg?
Vad gör jag om hon aldrig mer hör av sig? Kommer jag alltid bära med mig den här klumpen då? Klumpen av outredd osämja. Kommer jag ångra att jag inte forsatte ringa fast hon aldrig svarade. Hade jag önskat att jag svalt min stolthet och bönat och bett om förlåtelse?

Vad kommer hända när syrran fyller år. Kommer hon då, fast jag kommer dit? Tänker hon ignorera mig då, eller bara låtsas som att inget har hänt?

Livet är för kort och värdefullt för att fyllas med en massa onödigt tjaffs! Det är för kort för att fyllas med oro och funderingar om sånna här småsaker. Hönor som kommit av en fjäder som inte ens fanns från början. Men jag klarar inte av att bara rycka på axlarna och låta det rinna av mig. Jag är inte sån. Jag vill få saker utredda. Vill inte ha osämja. Vill att människor ska respektera varandra.

Önskar lite ödmjukhet i världen.

finfrämmande, flytt och tänder

Vi har haft finfrämmande här hemma. Snälla mamma har varit här några dagar och tagit hand om ligisterna medan Calle och jag roat oss med flytten.
TACK! Snälla mamma!!!! :-)

Stackars mamma har fått sova i samma rum som Tilda och Lova. Tilda som morrar hela nätterna och Lova som vaknar och skriker med jämna mellanrum. Men nu har hon farit hem igen. Trots slaskiga vägar tog hon sig hem. Hon lyckades efterlämna sig ett par lila vantar till Tilda och ett par raggisar till Amanda. En beställning från Wille fick hon med sig hem. :-) Det är en himla tur att hon har oss så hon har något att sticka. ;-)

Flyttandet börjar närma sig ett slut nu. Lillstugan är tömd. Det finns lite saker i tvättstugan kvar som ska till Depån. Lite blommor ska få flytta hit till sommarstugan. Det står lite saker i ett hörn i garaget, och nån kartong på kontoret. Men det är inte mycket kvar alls nu. Lite småplock. Sen ska uthus och sånt rengöras också. Själva flyttstädandet ska vi få hjälp med som tur är.

Lova har fått sin andra framtand i överkäken också. Nu ser hon så lustig ut med två vita streck i överkäken. :-)

I morgon är det dags för skola och dagis igen. Då börjar vardagen med storm. Läxor, ridskola, tidiga mornar... Jag ser inte alls fram emot de tidiga mornarna... Nåja det är ju iaf bara 3 dagar av 4 som vi ska iväg. :-)

Allmän varning!!!

Vill utfärda en allmän varning!!!

Det har nu tittat upp en tand i överkäken. Detta innebär att skadorna från diverse utbrott numer kan bli förödande! Granntanden är också på väg! Så akta er alla som kommer i närheten. Pirayan utvecklar sig!!!!!