onsdag 14 september 2011

trassel med nerverna

Jag har tidigare ett par gånger varit utsatt för att en nerv i mitt ben krånglar. Första gången det hände letade jag förtvivlat efter vad det var som stack till strax neranför höftbenet varje gång som jag tog av mig byxorna. Men när det stack till likadant även när jag hade andra byxor så blev jag lite fundersam. Det blev bara värre och värre. Kändes som att någon stack in en nål i mig när jag rörde mig på ett visst sätt. Efter ett tag började jag tappa känseln på låret. En yta lika stor som 3 av mina handflator hade jag ingen och nedsatt känsel på. Då gick jag till farbror doktorn. Han visade mig nervbanorna som gick i benet och sa att min nerv blivit inflamerad. Så jag fick knapra antiinflamatoriskt. Och det försvann tillslut.

Efter det har jag haft en känning till, men då fick jag aldrig något kännselbortfall och jag åt inga piller heller. Det försvann av sig själv.

Men nu har jag fått tillbaka nerven igen. Det känns som när man tappar varmt vatten på ett par jeans. En fördröjd värme liksom. Och det kommer kanske varannan var tredje minut. Inte smärtsamt men ganska störigt och obehagligt. Benet känns lite som att det sover också. Ibland håller värmen i sig lite längre.
Så jag får väl se hur det slutar denna gång. Kanske måste jag amputera hela benet.... ;-)

fredag 9 september 2011

tiden

Det är redan helg. Veckan har rusat iväg. Det går verkligen bra för Lova på dagis. Hon lämnas snällt på morgonen med en hejdå puss och är glad och följer villigt med hem när jag hämtar. Fröknarna är helt underbara och tar verkligen hand om henne på bästa sätt.
I torsdags ringde dock telefonen. Klockan var 15.00. Jag såg ju att det var från dagis och det första jag tänkte var att nu har det hänt nått. Nu är hon skadad. Men så var det ju inte. Hon hade bara feber och behövde få gå hem. Så i dag har vi varit hemma lillskrotan och jag. Förmiddagen gick bra. Då roade hon sig medan jag sydde en munkjacka åt henne. Men sen var nog orken slut. Hon ville inte äta nått och inte heller sova nått. Så då blev det några timmars skrik innan det var dags att sova för natten.
Välling glass och lingonsylt har hon ätit i dag. Hon tar sig för munnen och säger aj så jag tror att hon kanske kan ha nån förkylningsblåsa i munnen. Eller så är det någon tand som spökar. Jag får ju inte titta. :-)
Nu sover hon iaf snällt med alvedon i kroppen. Hoppas hon mår bättre i morgon.

onsdag 7 september 2011

Svåra kval

Min yngsta dotter lider av beslutsångest. Allvarlig beslutsångest. Själv kan jag inte låta bli att skratta åt henne när hon skriker förtvivlat. Men självklart skulle jag vilja hjälpa henne på något sätt. Ett sätt jag har kommit på är att inte ge henne några val.
Det har varit värst på mornarna när hon är nyvaken. Då gör jag välling åt henne och sätter henne i stolen så hon kan äta den. Då ska hon ner. Skriker och är arg. Så då lyfter jag ner henne, men hinner knappt börja förrän hon skriker för att hon vill sitta i stolen och ha vällingen. Så låter jag henne sitta kvar och då puttar hon argt bort vällingen och ska ur stolen. Ja och så kan det hålla på i säkert en kvart innan hon ger sig och dricker sin välling och förvandlas till den gamla goa Lova hon annars är.
Men i dag fick hon sånna utbrott även på em när jag hämtat från dagis. Först gick hon in i garaget när jag skulle ställa in cykeln. Så gick hon fram till dörren för att följa med ut, vände och gick in igen, skrek och vände för att gå ut igen, kom en liten bit och skrek och vände och gick in igen. Hon kom dock en liten bit närmare dörren för varje gång. tillslut tröttnade jag och tog ut henne. Ilsken som ett bi blev hon då! :-D Så var liksom humöret redan gjort och när vi mot hennes vilja gick in och stängde dörren så stog hon länge och var arg och skrek vid dörren. Visade jag mig så ökade skriken och ilskan. Så jag höll mig borta.
Men sen började en misstänksam lukt sprida sig. Så jag tar upp det ilskan barnet och säger att vi måste byta blöjan. Hon blir så lart rasande. Så jag försöker avleda genom att hon får välja om vi ska byta blöja nere eller uppe. Hon pekar på nere, jag börjar gå ditåt, hon blir arg och pekar upp, jag går ditåt, hon blir arg och pekar på nere, ja ni fattar.... Det blev jag som bestämde nere ändå tillslut. Kan tillägga att själva bytet var inte den enklaste omgången vi gjort. Hon slingrade sig som en ilsken ål på golvet. Men så fort det var klart så var hon glad och nöjd igen.

Det finns två faktorer som spelar in. Det ena är hunger. Det var fukost dags och mellis dags vid båda tillfällena. Och sedan är det också trötthet. Hon var nyvaken vid båda tillfällena. Så jag tror helt enkelt att hon behöver få morna sig lite ifred, vilket inte är möjligt på mornarna, men efter middagssovet går det ju.
Men nog blir man lite full i skratt över hur mycket humör det kan finnas i en 1½ årings lilla kropp. :-D

fredag 2 september 2011

internet

Jippie! Vi har internet i huset!