Min yngsta dotter lider av beslutsångest. Allvarlig beslutsångest. Själv kan jag inte låta bli att skratta åt henne när hon skriker förtvivlat. Men självklart skulle jag vilja hjälpa henne på något sätt. Ett sätt jag har kommit på är att inte ge henne några val.
Det har varit värst på mornarna när hon är nyvaken. Då gör jag välling åt henne och sätter henne i stolen så hon kan äta den. Då ska hon ner. Skriker och är arg. Så då lyfter jag ner henne, men hinner knappt börja förrän hon skriker för att hon vill sitta i stolen och ha vällingen. Så låter jag henne sitta kvar och då puttar hon argt bort vällingen och ska ur stolen. Ja och så kan det hålla på i säkert en kvart innan hon ger sig och dricker sin välling och förvandlas till den gamla goa Lova hon annars är.
Men i dag fick hon sånna utbrott även på em när jag hämtat från dagis. Först gick hon in i garaget när jag skulle ställa in cykeln. Så gick hon fram till dörren för att följa med ut, vände och gick in igen, skrek och vände för att gå ut igen, kom en liten bit och skrek och vände och gick in igen. Hon kom dock en liten bit närmare dörren för varje gång. tillslut tröttnade jag och tog ut henne. Ilsken som ett bi blev hon då! :-D Så var liksom humöret redan gjort och när vi mot hennes vilja gick in och stängde dörren så stog hon länge och var arg och skrek vid dörren. Visade jag mig så ökade skriken och ilskan. Så jag höll mig borta.
Men sen började en misstänksam lukt sprida sig. Så jag tar upp det ilskan barnet och säger att vi måste byta blöjan. Hon blir så lart rasande. Så jag försöker avleda genom att hon får välja om vi ska byta blöja nere eller uppe. Hon pekar på nere, jag börjar gå ditåt, hon blir arg och pekar upp, jag går ditåt, hon blir arg och pekar på nere, ja ni fattar.... Det blev jag som bestämde nere ändå tillslut. Kan tillägga att själva bytet var inte den enklaste omgången vi gjort. Hon slingrade sig som en ilsken ål på golvet. Men så fort det var klart så var hon glad och nöjd igen.
Det finns två faktorer som spelar in. Det ena är hunger. Det var fukost dags och mellis dags vid båda tillfällena. Och sedan är det också trötthet. Hon var nyvaken vid båda tillfällena. Så jag tror helt enkelt att hon behöver få morna sig lite ifred, vilket inte är möjligt på mornarna, men efter middagssovet går det ju.
Men nog blir man lite full i skratt över hur mycket humör det kan finnas i en 1½ årings lilla kropp. :-D
2 kommentarer:
Ja du det är inte lätt att vara 1½ år.
Stina fick raseriutbrott igår på dagis och låg och vrålade på golvet och de andra barnen kom och tittade på henne och undrade.
Hon ville stå i fönstret, vilket jag inte tyckte hon skulle.
Försöker att inte ge val till henne, det går inte riktigt för även om hon vet vad hon vill så måste man ju säga nej först bara för att man kan...
Stackars liten. Kan det inte vara biverkningar av att hon börjat på dagis då? Mycket nytt att ta in för en liten tjej, även om hon verkar trivas bra där.
Kramar från litens mormor
Skicka en kommentar