onsdag 18 augusti 2010

vart tog den söta lilla babyn vägen?

... ingen som vet, ingen som vet...



Det som en gång var en söt liten gullig baby har nu genomgått en förvandling. Tidigare kallades hon för sötnos, gladfis, skrållan, snuttfia mm. Numer har hon smeknamn som apan, skitunge, fotkrossare, gaphals.

Från att ha varit världens enklaste unge har hon nu börjat ställa lite krav på sin omgivning. Om hon inte får som hon vill så skriker hon så rutorna skallrar! Högt och gällt. Inte ens en peltor står emot decibellen!

Kommer någon för nära vevar hon till med sin dregelfyllda hand och avlägger slemspår på kinden. Om inte detta avskräcker inkräktaren så tar hon ett rejält tag i närmaste ansiktdel och kramar om allt hon kan. Och hon har kraft i sina små nävar, det vill jag lova.

Sätts hon i gåstolen tar hon sikte på första bästa fotknölar och, PANG!, så kör hon på. Ingen går säker på golvet för hennes framfart.
När gåstolen blivit tråkig så ska hon bäras. Och då ska hon bäras på ett sätt som gör det möjligt för henne att nå så många saker som möjligt på en gång. Når hon inte riktigt tar hon till sitt hemliga knep. Nämligen att fälla ut en extra decimeter arm. Så når hon plötsligt. Att hon blir sju gånger så tung när hon ska hänga frammåt tar hon ingen hänsyn till. Det är bra träning för klena mammor anser hon.

Förr fick vi pussar av henne, nu pruttar hon med munnen så saliven stänker och vänder sig demonstrativt bort, om någon ber om en puss. Vill man ha gos överhuvudtaget är det kalla handen.

Hon utnyttjar omgivningen helt kallt för att uppnå sina egna syften, som transportör, hiss och serveringspersonal. Mamma håller hon på att svälta ihjäl fullständigt då det inte får missas att stoppa föda i hennes mun, dessutom ska födan först bearbetas till lämplig storlek vilket är mycket noga att det görs ordentligt. Och efter maten ska det sovas omedelbums. Inte att mamma skulle få äta färdigt heller, nejdå! Då tar hon fram stora pipan och lägger upp illvrål. Och alla böjer sig genast för att tillfredställa den lille tyrannen. Och när hon sover ska det vara tyst! Alla måste smyga på tå för att inte väcka den lilla.

På golvet är det numer bara roligt att vara om hon kan hitta på något ajabaja, dessa ajabaja saker går mycket bra att åla sig fram till. Leksakerna är däremot INTE roliga i liggande ställning. Däremot sittande kan de vara skoj en liten, liten stund. Men bäst är de stående, då har nämligen mamma nått att göra också. Lova tycker nämligen att mammor ska utnyttjas till fullo. Hon tror att mammor mår bäst av att hela tiden, varje sekund, känna sig välbehövda och fullt sysselsatta. Hon tror annars att mammor kanske kommer på dåliga tankar och ideer som: egentid, egna behov och andra dumma ideer. Sånt ska inte mammor hållas med tycker Lova. Därför brukar hon också skrika om någon annan skulle få för sig att försöka tillfredställa hennes aldrig sinande behov. Så att mamma inte ska få för sig nått.

Så det är tur att hon har sina blå ögon som får allas hjärtan att smälta.

3 kommentarer:

Britt-Marie sa...

Hi hi, jamen vad trodde du? Att hon skulle sitta som ett liten ängel tills hon flyttade hemifrån? Du har haft en konfliktfri tid med henne fram tills nu. Någon gång måste hon få prova sitt humör. Hon kan väl inte vara sämre än sina syskon på den fronten. Egen vilja och bestämda åsikter har ju alla dina barn. Ju mindre desto mer koncentrerat :) Och det är bra! De har ju dig nära inpå att studera och lära av ;)
Det är ett stort nöje att läsa om er vardag. Känner mig nästan delaktig trots att jag bor långt ifrån. Längtar efter er alla.
Kram från mamma/mormor

Marika sa...

jo, jag hade ju liksom siktat in mig på "det behändiga barnet". Missade visst en liten detalj om hur länge fenomenet skulle vara... :-)

Anna sa...

Haha, va roligt skrivet!