Tänk vilken lycka! Mamma släpade med sig gåstolen till Väringen i går. Och till råga på allt så fixade pappa batterierna också, så nu låter gåstolen också. Det är så himla roligt att fara runt i gåstolen tycker Lova. På golvet är hon mest frustrerad nu, om det inte händer nått mitt framför henne förståss. Hon vill fram, hon vill upp, men kroppen lyder inte. Sen ber hon om hjälp och vill upp i famnen men är ändå inte nöjd där för hon vill ju fram, inte sitta fast i famnen. Men nu så har lugnet återgått. Gåstolen är på plats och Lova är lycklig. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar