Det händer konstiga saker med mig!!! Jag som totalvägrat föda vaginalt efter Amandas förlossning, börjar nästan känna att jag vågar prova igen. Det är en tanke som ploppat upp i huvudet flera gånger nu de sista veckorna. Det känns lite som om jag vill ta revanch mot skräcken jag känner inför en förlossning. Och att det är sista chansen att få göra detta.
Jag har ingen aning om hur Calle skulle ställa sig till detta. Han har ju bara gjort ett snitt. Och då blev han lämnad ensam med Tilda medan jag vaknade till från narkosen.
Jag ser plötsligt födelarna med en vaginal förlossning men det är förståss helt och hållet avhängt på om Calle stöttar mig till 100 % eller inte. Jag behöver ju hans styrka för att ha en chans att klara det.
Jag vet inte om jag får göra en vaginal förlossning ens. Det ska tydligen bedömmas individuellt om livmodern klarar det efter 2 snitt.
Det är själva utdrivningen som jag är rädd för. Den tog ruskigt lång tid med Amanda och var fruktansvärd. Men de säger ju att det går lättare, framförallt fortare med följande barn. Men det kanske inte gäller när det har gått nästan 13 år?
Konstigt är det i alla fall för jag trodde aldrig att jag ens skulle överväga tanken!
I dag har barnen städat sina rum. Vi har bakat bullar och jag gjorde en plåt med snoddas. Mums! Jag får främmande snart så jag ville ha något att bjuda på. Sen kommer släkten på lördag och då är det också trevligt med fika. :)
Amanda hjälpte mig att dammsuga och torka golven på botten våningen också. Och Wille fixade köket efter baket och lunchen. De är så snälla mina stora barn. Tilda däremot har visat sitt sämsta humör i dag. Kanske för att jag haft ont i fogarna efter gårdagens svampplockning så jag har inte haft världens bästa tålamod. Det brukar gå hand i hand det där. Dåligt tålamod-trotsig unge. Men nu har hon varit ute en stund och lekt så jag hoppas hon fått lite stimulans för att klara em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar