Den långa resan hem

Nu är jag på väg bort från min mamma! Jag slänger några ilskna blickar på kattnapparna så de ska förstå att det här är inte acceptabelt. Men de bara jollar sig och pluttinuttar mig. Jag jamar för att försärka min protest men inget hjälper. Det är lika bra att lägga sig ner och vänta på att de ska ta sitt förnuft till fånga.

Jag kommer fram till ett stort kallt hus där det sitter en röd konstig katt och tittar på mig.

Hua ska jag verkligen våga mig ut härifrån?

Den stora röda katten som visst heter Trollan, och visst hon ser verkligen ut som ett troll, låter precis som min mamma när mamma ropar på mig. Så jag går fram till henne. Men då bara nosar hon lite på mig och sen skuttar hon iväg som om jag lukar illa eller nått. Det var inte mycket till mamma det inte. Jag får fortsätta leta efter min mamma.

Jahaja här ska jag visst gå på dass också. Men det har jag inte tid med nu heller.

Det är väldigt mycket konstiga saker som låter här. Den där kattnapparen har tänt en brasa som smäller till hela tiden och det finns en stor vit hund som låter konstigt. Han vill nog äta upp mig. Tur att han inte kommer åt mig.

Men hjälp vad är detta nu då! En stor svart katt också. Lufsen tror jag han sa han hette. Har de ingen koll på hur katter ska se ut på det här stället. Han vill inte heller bli min mamma! Han var bara ute efter min mat. Skaffa dig din egen mat du din stora luffs!!!

Ok, den här kattnapparen kanske inte är så tokig ändå. I förhållande till allt annat läskigt här så är du rätt ok. Här mellan dig och soffkanten känns det ganska tryggt ändå. Du kan väl få bli min mamma då. *knorr*

Om jag äter upp din tröja, älskar du mig fotfarande då????

Ok du får bli min mamma då! Men då får du nog sätta igång och virka nån leksak till mig. Jag är busig.

Oj vad trött jag blev. *snark* Nya mamma vågar inte ens röra sig för då kanske jag vaknar igen. Hon tror jag behöver sova nu efter det här äventyret. *kärlek*