onsdag 14 juli 2010

syre

Nu finns det äntligen syre att andas igen. Så skönt att andas nått annat än bara fukt. Själv har jag blivit filosofisk under natten. Vet inte om det är Amandas telefonräkning på 330 kr mer än hon får ringa för eller vad som triggat igång min hjärna. Eller om det är den plötsliga tillgången till syre som ger huvudet en skjuts. Funderar på detta med utrymme, tid och pengar. Vi har ju två hus. Det tar enormt med tid och pengar att driva dessa två hus. Dock har vi utrymmet för vår stora familj, både huset är stort och även sommarstugan är stor för att vara sommarstuga. Känner en enorm lust att dra ner på arbetsbördan en aning. Dvs flytta till sommarstugan. Att sälja sommarstugan är inget alternativ, man säljer inte ett sånt här läge! Men då kommer vi till ett dilemma. Om vi bara har sommartugan så har vi lite mer pengar att röra oss med, och mindre att göra. Men då får jag däremot inte plats att kunna göra det där som jag drömmer om att få tid till och råd med. Då blir det för trångt. Då har jag inget ställe att ha min symaskin på, ingen möjlighet till förvaring för mina garner och tyger. Jag har ingen plats för pilbågen eller nånstans att skjuta på hemma. Men det skulle vara helt underbart att bo i sommarstugan på heltid och verkligen kunna utnyttja den till fullo. Bada när det är fint väder, åka skridskor på isen på vintern, pimpla, fiska, åka båt, åka ring mm mm. Men det blir så trångt, det finns inga förvaringsutrymmen. Det får inte finnas en enda handuk i onödan eller mer sängkläder än absolut nödvändigt. Å andra sidan kanske det är väldigt bra och nyttigt för både Calle och mig att tvingas rensa bort en massa skräp (bra-och-ha-saker) som vi samlat på. Jag har massor med pysselsaker som jag sparar på. Dels för att jag vet hur himla dyrt det är att köpa in samt att jag tycker det är kul att pyssla och vill kunna göra det när jag vill. Dock hinner jag aldrig nu för tiden. Jag sparar också på ungarnas alla kläder... Kan inte slänga dem... Men har faktiskt bestämt mig för att jag ska rensa ur de kläder som inte betyder så mycket för mig och sälja dem. Det är iaf ett steg i rätt riktning. Amanda och Williams bebiskläder börjar bli väldigt gamla nu och är inte mycket att spara på mer än för ren nostalgi. Tildas kläder får sparas ett tag till för de kan ju Lova ärva. Lovas urvuxna kläder kommer förmodligen inte komma till någon användning nått mer så de är ganska onödigt att spara på.
I väringen kan vi ha riktigt internet också, vilket vi inte kan ha hemma. Det är bättre mobilmottagning så vi kan prata i mobiltelefon utan bekymmer. Hemma är det bara strul med internet och mobiler. Å andra sidan kanske det blir ordnat snart.
En annan sak som är dum med Väringen är skolskjutsarna. Barnen måste gå 4 km till busshållplatsen och vara på plats redan kl 07.10 för att åka till skolan. Å andra sidan kan de kanske åka med mig på morgonen om jag ändå ska lämna på dagis.
Det blir trångt att ha övernattnade gäster också. Men det är klart att det fortfarande går... Och om 5-7 år har Amanda flyttat hemmifrån och då blir det genast mer utrymme och sen flyttar strax Wille också och då är det genast gott om utrymme igen. Så det är en stund där då Amanda är 18, Wille är 16, Tilda 10 år och Lova 6 år som det blir lite trångt med personligt utrymme. Men det finns ju husvagnar att ställa på tomten åt dem så de får egna krypin. :-)
Men det svåraste av allt är ändå att ta steget. Att fatta ett sånt avgörande beslut. Har vi sålt huset och ångrar oss sen får vi inte tillbaka vårat hus igen. Då har tanken slagit oss att kanske hyra ut huset till nån. Men det är en risk i det också. Med förstörelse och slitage. Och för att inte tala om uteblivna hyresinbetalningar... Men det vore ett alternativ för att se hur det är att bo här på heltid.

1 kommentar:

Anonym sa...

om man hyr ut huset så har en hyresgäst väldigt starka rättigheter juridiskt och det är svårt att bli av med en hyresgäst om man inte är överrens. bara så att ni vet, övertydliga kontrakt är att rekomendera. har en sån story där en bekant tillslut fick köpa ut hyresgästen.
men vilket svårt beslut att ta, håller med. Men det är ju trevligt att ha både tid och pengar över..../J