en helt vanlig vardag

I dag har jag två sjuklingar här hemma. Eller sjuklingar är de bara i halv bemärkelse eftersom de inte smittar. De har fått biverkningar av svininfluensasprutan de tog i går. Tilda vaknade i går vid 11 och klagade på ont i armen, så hon fick en alvedon och en varm vetekudde, sen sov hon igen till kl 5 på morgonen då hon vaknade av Lova gissar jag. Då hade hon ont i huvudet, armarna, benen, magen, fötterna och hela kroppen. Så hon fick en alvedon till och piggnade till ganska mycket. Wille kom också ner drällandes vid halv 6 tiden och sa att han frös och att han skulle ta tempen. Han hade då 38,4. Så jag bara väntade på att Amanda skulle komma ner sjuk hon med. Men hon kom ner och var så förväntansfull inför friluftsdagen. Hon mådde precis som vanligt sa hon. Hon hade lite ont i armen när hon rörde den men inte mer än så. Få sen nu hur det har gått för henne att åka längdskidor i dag. Tycker det var lite tokig dag att anordna vaccinering på skolan när hela skolan ska iväg på friluftsdag dagen efter. Det är ju ändå inte särskillt ovanligt med feber dagen efter.
Annars har dagen varit som en helt vanlig dag. Jag har sopat golvet i köket efter amandas bak i går. Plockat ur och i diskmaskinen. Jag har tvättat etthundraförtiotvå maskiner med tvätt igen. Och vikt den. Lagat lite lunch och torkat av skåpluckorna igen. Kan inte begripa vem som hittade på att vi skulle ha vita skåpluckor. De blir ju skitiga på en gång. Å andra sidan kan jag tänka mig hur äckliga de skulle vara om jag inte skulle se skiten. BLÄ! Kanske bra att jag har vita skåpluckor ändå. Sen har jag förståss ammat och ammat och ammat och bytt blöjor.
Lova bajsade nått som såg ut som marmelad i dag. Har aldrig sett nått liknande förut. Men nu sover hon i vagnen. Somnade för första gången utan att ammas i dag. Helt för sig själv i vagnen. Men sen bajsade hon 5 min senare så då vaknade hon igen. Då fick hon bröstet och somnade om. :)

Pratade med barnen om Trollan i går. Att vi måste ta bort henne när hon kissar inne och dessutom inte går att hantera längre. Och man slutar aldrig att förvånas över barnen. Jag hade räknat med stora gråtande protester från Amanda och kanske ett ryck på axlarna från Wille. Men det var Wille som blev ledsen och började gråta och Amanda sa ingenting. Hon frågade bara sen om vi redan tagit bort henne eller inte. Ursh det gör så ont i hjärtat när man tvingas ta sånna här jobbiga beslut. Dels för att jag själv blir ledsen så klart, men sen gör det så ont att se barnen bli ledsna. Jag kan då inte hålla tårarna tillbaka när de är ledsna. Jag har gett upp den kampen nu. Barnen får helt enkelt stå ut med att mina tårar också rinner när de är ledsna. Hoppas bara att det inte gör att de inte vågar bli ledsna för min skull.

I em får vi besök också. Det ska bli jätte kul! Kia och Tindra kommer hit och tittar på Lova och Jenny kommer hit med Amos och Alba. Alba är bara runt en vecka äldre än Lova så det ska bli jätte kul att se henne. Då ska vi fika och prata tjejsnack!!! :D