torsdag 7 oktober 2010
sorg
Nu har han flyttat vår hund. Det verkade vara en jätte bra familj som köpte honom. Sen blir jag väl förståss aldrig nöjd, eftersom ingen kan duga åt min hund. MEn om jag ska ta bort överbekyddar instinkterna och inse att jag inte kan videofilma alla intressenter i 3 år innan de får ta över hunden så tror jag ärligt att han kommer få det bra nu. Inga andra hundar i familjen, inga barn som stissar upp honom. Mycket uppmärksamhet och mycket huvudträning. Precis vad han behöver. Men ändå är det så sorgligt allihopa. Så tomt! Så overkligt att virvelvinden inte kommer bo här mera. Att vi aldrig mer kommer att få bada med honom i sjön. Aldrig mer kommer vi få leka snöbollskrig med honom. *snyft* Sorgligt. Hon lovade att hon skulle skicka mail och kort på honom. Jag hoppas hon gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj vad snabbt det gick med Laban. Förstår att det blir tomt efter honom, även om han var en vildbasse och odåga i mina ögon. Men ni som levt tillsammans med honom och sett honom växa upp har förståss helt andra band till honom.
Nu får han förhoppningsvis "arbeta" med både kropp och knopp mera, så att han blir tillfredställd. Han hade mycket högre krav på den fronten än vad en barnfamilj någonsin kunnat tillgodose. Jag tror han får det bra och kanske ni kan åka dit och hälsa på honom så småningom./kram mamma
ja fy så jobbigt men säkert är ju familjen jätte bra om du ändå kan tänka dig sälja till dem.. men endå.. jag vet...:( kram kram
Skicka en kommentar