måndag 21 februari 2011

Ibland är de inte så gulliga mina barn.
Som i morse när Amandas mobil ringer med en gräslig låt kl 5  på morgonen. Hon har då glömt att stänga av sitt larm och även glömt ta med sig mobilen ner till sig så den ligger på köksbordet och skrålar.
Inte nog med det, hon har flera larm efter varandra på sin mobil. Med olika gräsliga låtar. Allt för att hon ska vakna på mornarna. Som om det inte var nog så har hon också satt på en extra lås på sin mobil där du måste göra rätt ordning på prickarna för att kunna låsa upp telefonen. Vilket resulterade i att jag inte heller kunde stänga av oväsendet när jag väl orkade masa mig upp kl 05.21.
Arg som en geting somnade jag tillslut om.
Väcktes således av min näst yngsta som hittat pappas jätte ficklampa som hon tyckte det var lämpligt att lysa mig i ansiktet med. Jag trodde seriöst att det var solen som fått fnatt och lös mig i ansiktet. När jag väl fattade att det var Tilda så sa jag åt henne att sluta lysa mig i ansiktet med ficklampan. Hon ville bara fråga om hon fick kolla på tv. Gör vad du vill bara du inte väcker Lova, svarar jag, varpå hon genast går in i sitt sovrum igen och väcker Lova...

Sånna gånger längtar jag efter vårt hus. Jag inbillar mig att jag ska slippa vakna av Amandas mobil där. Inte heller ska Tilda kunna få tag på någon ficklampa heller.
Men, jag kanske idealiserar det boendet...

Inga kommentarer: