hittepå

Min yngsta måste vara inne i nån slags period eller fas. Hela den här veckan har hon vaknat kl 6, aldeles av sig självt och glatt ropat från sängen. Förutom i dag då, när det var min tur att ta henne och gå upp. Då vaknade hon kl 5!!!!!! Förgrymmade unge. Visserligen hade hon bajsat lite så det kanske förklarar den tidiga morgonen, men ändå!

Dessutom är hon grymt jobbig just nu! Gnäller hela dagarna. Så det är inte en människa som står ut med henne utan att ta en paus med lite middagssömn. men jag gissar att det är just middagssömnen som måste dras ner. På vardagarna är det egentligen inget problem att hon vaknar kl 6 för då går vi upp ändå. Men på helgen får hon gärna sova till 8 iaf.

Men dagtid! Hon är så grymt mammig. Jag menar grymt mammig! Det enda jag ska göra är att bära på henne.  Hon kan absolut inte gå på sina egna ben. Då bryter hon ihop. Nappen har blivit ett rent  h*vete. Får hon inte ha den så skriker hon konstant. Samtidigt vill vi inte att hon ska ha nappen på dagarna. Men sjutton vad lätt det är att vara ståndaktig med det då när hon blir liiiiite tystare med nappen i. Men vi försöker iaf. Varje gång vi tar bort nappen så bryter hon ihop. Varje gång under dagen som hon bryter ihop av andra orsaker så ska hon ha nappen, och får hon den inte så bryter hon ihop. *suck* Funderar allvarligt på att ta bort nappen helt för henne en gång för alla. Så slipper vi tjaffset sen.
Men å andra sidan tror jag att hon behöver sin napp just nu. Hon är väl inne i någon jobbig fas där hon utvecklas och det är jobbigt för henne. Då är det ju grymt att ta bort nappen för henne.
Men fy vad det tär på mig att hon är så grymt mammig.

I fredags när Calle skulle ta upp henne för att ta henne till dagis så vrålade hon rakt ut. Det var ju mamma som skulle ta henne!! Men jag låg nerbäddad och hade fått magsjukan under natten så jag kunde verkligen inte. Hon lugnade sig snart och sen var det lugnt. Och när jag träffade henne första gången för dagen vid kvällsmaten så sa hon bara glatt hej mamma och sen var det helt ok att pappa la henne. Så på ett sätt var det nog bra att han fick ta henne en morgon. På lördagen var det inte alls samma protest när han gick upp med henne. Och i morse ropade hon faktiskt på oss båda. :-)

Det jobbigaste är att hon vägrar gå på sina egna ben utan ska bäras hela tiden. Jag KAN snart inte bära henne alls. Då måste hon gå själv. Men hon blir så ledsen. Och inte går det att resonera med henne heller utan hon bryter ihop fullständigt. Hon måste ju känna av konkurrensen som komma skall?.

Fördelen är väl om det nu är en fas, att det för hopningsvis har gått över tills nya bebisen kommer.