Ja jösses. Så mycket det kan hända i ens liv.
Fick ont i magen förra veckan. I livmodern. En läskig smärta som liksom stack och brände. Blev lite rädd och ringde till kvinnokliniken. Blev inlagd för observation. Med risk för att min livmoder hade eller var påväg att spricka. Talade med två alvarliga läkare som betonade risken med denna graviditet. Till skillnad från den läkare som jag talat med efter Lovas förlossning som sa att det var helt ok att vara gravid igen, ingen fara alls. Men födslovärkar fick jag inte ha mera.
Men nu har det alltså förvandlats till en högriskgraviditet. :-/
Så sjukskriven med order att inte göra något som gör ont. Och komma in direkt till sjukhuset om det gör ont. Skräck!!
Sätt upp delmål säger ena läkaren. Just nu handlar det om ditt liv, om några veckor är det ditt och bebisens liv, säger den andra läkaren. Gulp!
Men så börjar det göra mindre ont. Så länge jag tar det lugnt gör det heller inte så ont. Mer som en obehagskänsla på det stället på magen. Det svider liksom. Som tusen nålar. Men det räcker med bara litegrann rörelse för att det ska öka, det onda. Då blir jag rädd igen. Och gör som läkaren sagt åt mig. VILA! Då ger det med sig. Skönt.
Men så sitter jag här i soffan, med min mage, och funderar. Man får mycket tid till att fundera när man är själv hemma en hel dag. :-)
Gudars vad jag älskar att vara gravid! Känna den lilla parveln där inne böka runt, buffas och hicka. <3
Och egentligen är det ganska knäppt att känna så när det är så mycket besvär runt omkring. Men det är ju ett sånt mirakel! Det ligger verkligen en liten tjej där inne och mognar till sig. Som sen kommer ut och blir ytterligare en sån där underbar liten ligist som sina syskon! <3
Ja, jag älskar verkligen mina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar