så otrooooligt korkad

I går sov Lova 7 timmar sammanhängande sömn! Jag tyckte att jag var pigg som en mört när jag vaknade kl 6 av att hon var hungrig igen. Som en kombination av piggheten och den alltmer översvallande bristen på kvinnlig vuxen kontakt så frågade jag Tilda om vi skulle gå på kyrkis på fm. Tilda blev så klart överlycklig! Hon saknar ju också kompisar att leka med. Sagt och gjort så bestämde vi oss för att gå till kyrkis. Ja, GÅ. Lova som ju inte är snabbast på jorden när det gäller att äta var inte färdigäten och pålkädd förrän halv 8. Jag hade räknat ut att vi var tvungna att gå 8 om vi skulle hinna fram i tid. Det blev väldigt stressigt att få på Tilda och mig alla kläder och hinna äta frukost på den tiden. Men 8 minuter över 8 gick vi hemmifrån. Det var iskallt ute. Det hade jag inte riktigt räknat med.
1 timme och 15 minuter tog det att gå till kyrkis. Då frös både Tilda och jag massor och vi var jätte trötta i benen. Men vi kom i tid. Tyvärr var det nästan ingen där, bara två andra mammor och en pappa. Det som brukar vara fullt med folk där.
När det var dags att gå hem fick Tilda ett utbrott för hon ville ju inte gå hem igen. Där finns ju ingen att leka med. Så det tog kanske en halvtimme bara att få på henne kläderna, samtidigt som Lova skrek i högan sky. Det var lite kaosartat ett tag. :) Dessutom engagerade vi halva församlingspersonalen som försökte hjälpa till.
Väl ute lugnade hon ner sig, som hon brukar. Det är själva avslutet som är så jobbigt för henne. Jag såg inte alls fram emot att gå hela vägen hem igen, men alternativet att vänta en timme på bussen och sen ändå ha 40 min att gå efter det kändes inte alls lockande heller så vi gick. Det var inte lika kallt då i alla fall. Men Tilda var trött och satt i pulkan hela tiden i stort sett. Det gick ganska bra de första kilometrarna. Men sen sista km då gick det inte fort alls längre. Varenda steg kändes som knivhugg i ryggen. Benen ville inte röra sig frammåt alls. Men vad gör man? Det var ju bara att kämpa sig hem. 1 timme och 45 minuter tog det att gå hem! Då var klockan redan 2 och kl 3 skulle Callle komma hem för att skjutsa mig till vc. På den tiden skulle jag hinna laga mat, äta mat, mata Lova och hjälpa Tilda av med kläderna och byta om, för hon hade kissat på sig på vägen hem. Lite tidsbrist kan man säga, speciellt som Lova tar minst 30 min på sig att äta. Men det gick. I sista sekunden hade Tilda lyckats få i sig lite mat innan pappa kom hem. Det var tur att det var makaroner och falukorv som hon älskar, så det gick lite fortare i alla fall.
Jag hade ont i hela kroppen och kunde knappt röra mig när jag väl satt ner. Huset såg ut som kaos. Det var sista gången jag går till kyrkis!
Egentligen hade jag kunnat räknat ut det med röven att det inte skulle bli så bra. Om man inte rört sig alls på 3 månader eller mer så är en promenad på 9 km under en dag lite väl kanske. Det hade jag kunnat räkna ut! Men är huvet dumt får kroppen lida.

I natt har Lova sovit från 22 - 6, så 8 timmar i natt. Så himla skönt. Hon hade nog sovit längre om jag inte väckt på henne för brösten höll på spricka. Hon åt sin vanliga timme och sen somnade hon om. Så nu ligger hon och sover i min säng. Och jag har redan hunnit med att städa i tvättstugan, vika tvätt, röja i köket och hallen, sätta igång en ny maskin och dessutom fått på både mig och Tilda kläder och ätit frukost. Inte illa pinkat. :) Jag vill tvätta sängkläderna också men där ligger ju Lova och snusar så det får vänta tills hon vaknat. Får väl förbereda lunchen lite och sen ska jag dammsuga i resten av huset också. Om jag hinner ska jag städa kökslådorna som är fulla med skräp. Jo, jag har drabbats av städnoja! :)